Två röda äpplen

En lärare visade upp två röda äpplen för klassen. Precis före lektionen hade hon låtit det ena äpplet falla till golvet flera gånger. Det syntes inte på utsidan, och eleverna hade inte fått veta det. När hon visade upp de båda äpplena för klassen bad hon eleverna att beskriva dem. Svaret blev att de båda var röda, var lika stora och såg väldigt goda ut.

Läraren tog det äpple som hon tidigare hade tappat i golvet och sa till barnen att hon inte tyckte om det. Att det var äckligt och hade en ful färg. Hon ville att barnen också skulle tycka illa om det och bad dem att säga elaka saker till äpplet. Några av barnen tittade på läraren med förvånade blickar.
Det röda äpplet skickades runt i klassen och barnen turades om att säga saker som “du luktar illa”, “du har en ful röd färg” och “du har säkert mask inuti dig”. Sedan tog läraren det andra äpplet och bad eleverna att istället säga vänliga saker till det. “Ditt skal är vackert”, “vilken vacker färg du har” och så vidare. 
När läraren sedan visade upp de båda äpplena kunde barnen konstatera att de fortfarande såg likadana ut på utsidan, ingenting hade förändrats. Men när hon skar upp äpplena i två halvor hade något hänt på insidan. Det äpple som hade fått vänliga ord till sig såg rent, fräscht och saftigt ut. Det andra äpplet däremot, som barnen hade sagt elaka saker till, såg skadat och nästan ruttet ut. 

Barnen tittade storögt. Någonting hände där i klassrummet, med hjälp av lärarens metafor. Hennes beskrivning blev en ögonöppnare. Barnen förstod att skadorna de såg i äpplet symboliserade det som händer inom den som utsätts för kränkningar och elaka ord.
Ord kan skada. Det syns inte på utsidan, men de sätter stora spår på insidan. En enkel övning som denna gör det extra tydligt. 
Den här historien kommer från Rosie Dutton i Tamworth, England.

Publicerat av