Känslan när Blåvitt vinner

 Har egentligen inte hunnit öppna ögonen ännu, men jag vet, vet att känslan infinner sig där redan innan jag vaknat. Kan knappt bärga mig, och med en oemotståndlig törst som bränner i min kropp tills man checkat in på den plats där lyckan är som störst, Gamla Ullevi, mitt hem, min borg och laget i mitt hjärta, Blåvitt. Ränderna kommer aldrig försvinna och med stolthet står man där med uppsträckta armar och lyfter stolt upp sin halsduk till ”Snart skiner Poseidon” Ljudet av Alme som blandas med en fylld arena får mitt blod att rusa och varje por, varje cell, reser sig i en njutning som om man hade vingar…

Jag har oerhört svårt att stå still och engagerar mig i allt som händer på matchen. Sång är det bästa jag vet, så utan att tänka är jag engagerad i alla ramsor som sjungs på arenan. Tror inte att spelarna hör så mycket om vad som kommer från läktaren, men är ändå helt säker på att det är just trycket i sången som lyfter laget den s.k. tolfte spelaren.

Innan domaren blåst slutsignalen är det oerhört nervöst, speciellt om det står oavgjort. Av någon anledning har Blåvitt en förmåga att lyfta sig ett par steg då och fokus på mål blir konstant. I det läget känns det som ”varför har de inte spelat så hela tiden?” Om det blir utdelning så finns inga gränser, man lyfter, svävar och bara skriker och helt galet av glädje. Hjärtat slår volter och en hel arena fylls av kärlen, kramas av glädje med laget, sjunger ”heja Blåvitt” och att man vart igång i 90 minuter märks inte. Trycket på arenan bara ökar och där inser man alltid att det är detta man lever och för. Det är verkligen ”skummet på ölen” eller ”grädden på moset” som det kanske heter. Att år ut och år in följa alla intressanta karaktärer, se dem växa in i en förening, se dem lämna men framförallt leva i föreningen där kamratskap och kärleken till samtliga änglar, liten eller stor är total och där alla vet att samarbete är A och O, som att mål inte enbart är anfallarens förtjänst utan bygget av ett fantastiskt lagspel ända från målvakt till mål.

Dagen efter ler man i ett rus av lycka, och det ruset kan man leva på länge, ja i alla fall tills nästa gång man vaknar och matchkänslan infinner sig igen. 

Publicerat av

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.